<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till Min bok är ute nu!</title>
	<atom:link href="http://anavaldes.wordpress.com/2008/10/18/min-bok-ar-ute-nu/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://anavaldes.wordpress.com/2008/10/18/min-bok-ar-ute-nu/</link>
	<description>Just another WordPress.com weblog</description>
	<lastBuildDate>Mon, 29 Jun 2009 05:59:25 +0000</lastBuildDate>
	<generator>http://wordpress.com/</generator>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
		<item>
		<title>Av: MiBok &#187; Arkiv &#187; Jag tittade upp</title>
		<link>http://anavaldes.wordpress.com/2008/10/18/min-bok-ar-ute-nu/#comment-33</link>
		<dc:creator>MiBok &#187; Arkiv &#187; Jag tittade upp</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 29 Jun 2009 05:59:25 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://anavaldes.wordpress.com/?p=3#comment-33</guid>
		<description>[...] »Jag tittade upp mot taket.« – http://www.ordfront.se/Bocker/Nyabocker/Ertidskallkomma.aspx eller http://anavaldes.wordpress.com/2008/10/18/min-bok-ar-ute-nu/ [...]</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>[...] »Jag tittade upp mot taket.« – <a href="http://www.ordfront.se/Bocker/Nyabocker/Ertidskallkomma.aspx" rel="nofollow">http://www.ordfront.se/Bocker/Nyabocker/Ertidskallkomma.aspx</a> eller <a href="http://anavaldes.wordpress.com/2008/10/18/min-bok-ar-ute-nu/" rel="nofollow">http://anavaldes.wordpress.com/2008/10/18/min-bok-ar-ute-nu/</a> [...]</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Annica Elfving</title>
		<link>http://anavaldes.wordpress.com/2008/10/18/min-bok-ar-ute-nu/#comment-6</link>
		<dc:creator>Annica Elfving</dc:creator>
		<pubDate>Tue, 04 Nov 2008 10:36:21 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://anavaldes.wordpress.com/?p=3#comment-6</guid>
		<description>Bokens berättelse börjar med statskuppen, du fängslas. Som Gulliver vaknar du upp som ur en tanklös sömn, fjättrad av otaliga små rep. USA har precis förlorat Vietnamkriget och världen är delad mellan två supermakter. Kalla krigets splittringar  mellan människor i  extrema höger-, och vänsterfalanger, Psykologiskt stod motståndsrörelserna för uppror, för den nationella identiteten och såhär i efterhand den nationella äran. Ana skriver om det symboliska och polemiska motståndet ärligt och utan omsvep. Den kollektiva erfarenheten av förtryck blir till den minsta gemensamma nämnaren. Familj och vänner svetsas samman och föds på nytt. Bokens delar ger en helhetsbild av vittnesmål som berör oss på olika sätt. Språket  är  retoriskt och anpassat till svenska läsare, och visar en god förståelse av människor. Anas vittnesmål ger oss en djupare reflexion över vår egen tid, och får oss (kanske) att reflektera över Marxisternas grundläggande fråga: I vems intresse?  Oavsett vilken politisk åskådning vi har. Boken får mig även att fundera över hur (och varför) vi själva anpassar oss till olika grupperingar. Om styrka och vilja, men även om att tvivla. Om att finna meningsfullhet och glädje i solidaritet , vänskap och empati. Och, hur viktigt det är med sann demokrati och mänskliga rättigheter.    

Annica Elfving</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Bokens berättelse börjar med statskuppen, du fängslas. Som Gulliver vaknar du upp som ur en tanklös sömn, fjättrad av otaliga små rep. USA har precis förlorat Vietnamkriget och världen är delad mellan två supermakter. Kalla krigets splittringar  mellan människor i  extrema höger-, och vänsterfalanger, Psykologiskt stod motståndsrörelserna för uppror, för den nationella identiteten och såhär i efterhand den nationella äran. Ana skriver om det symboliska och polemiska motståndet ärligt och utan omsvep. Den kollektiva erfarenheten av förtryck blir till den minsta gemensamma nämnaren. Familj och vänner svetsas samman och föds på nytt. Bokens delar ger en helhetsbild av vittnesmål som berör oss på olika sätt. Språket  är  retoriskt och anpassat till svenska läsare, och visar en god förståelse av människor. Anas vittnesmål ger oss en djupare reflexion över vår egen tid, och får oss (kanske) att reflektera över Marxisternas grundläggande fråga: I vems intresse?  Oavsett vilken politisk åskådning vi har. Boken får mig även att fundera över hur (och varför) vi själva anpassar oss till olika grupperingar. Om styrka och vilja, men även om att tvivla. Om att finna meningsfullhet och glädje i solidaritet , vänskap och empati. Och, hur viktigt det är med sann demokrati och mänskliga rättigheter.    </p>
<p>Annica Elfving</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Annika Ottander</title>
		<link>http://anavaldes.wordpress.com/2008/10/18/min-bok-ar-ute-nu/#comment-5</link>
		<dc:creator>Annika Ottander</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 03 Nov 2008 13:13:39 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://anavaldes.wordpress.com/?p=3#comment-5</guid>
		<description>Hej Ana

Det var en fantastiskt resa i mänsklig värme och hoppfullhet som jag fick genom att läsa din bok. Du lyckas verkligen förmedla en kollektiv erfarenhet av förtryck och ändå ge oss öppningarna ut mot den blå himlen. Din skildring av din personliga upplevelse blir en del i att förstå det som är lika för oss människor och som driver oss vidare i en ständig strävan efter meningsfullhet och vilja att skapa förändring.
Jag tyckte verkligen om det poetiska sättet som du skrivit din bok, att din ton förmedlar så lite av fördömmande utan istället hittar nya dimensioner i de olika fragment som du för samman till en helhet.
Att väva in erfarenheterna från Palestina blir en ytterligare ett sätt att förstärka att de erfarenheter du förmedlar i högsta grad är levande för det förtryck som pågår i världen just nu. Samtidigt lyckas i boken du hitta balansen till det som ger kraft och hopp.
Kanske är det genom de starka personskildringar du förmedlar. jag kommer att bära med mig viljan och hoppet om möjligheterna till utveckling, till mänsklig värdighet och meningsfullhet.
 Tack Ana för en starkt läsupplevelse.

Annika Ottander</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Hej Ana</p>
<p>Det var en fantastiskt resa i mänsklig värme och hoppfullhet som jag fick genom att läsa din bok. Du lyckas verkligen förmedla en kollektiv erfarenhet av förtryck och ändå ge oss öppningarna ut mot den blå himlen. Din skildring av din personliga upplevelse blir en del i att förstå det som är lika för oss människor och som driver oss vidare i en ständig strävan efter meningsfullhet och vilja att skapa förändring.<br />
Jag tyckte verkligen om det poetiska sättet som du skrivit din bok, att din ton förmedlar så lite av fördömmande utan istället hittar nya dimensioner i de olika fragment som du för samman till en helhet.<br />
Att väva in erfarenheterna från Palestina blir en ytterligare ett sätt att förstärka att de erfarenheter du förmedlar i högsta grad är levande för det förtryck som pågår i världen just nu. Samtidigt lyckas i boken du hitta balansen till det som ger kraft och hopp.<br />
Kanske är det genom de starka personskildringar du förmedlar. jag kommer att bära med mig viljan och hoppet om möjligheterna till utveckling, till mänsklig värdighet och meningsfullhet.<br />
 Tack Ana för en starkt läsupplevelse.</p>
<p>Annika Ottander</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: NilsOla</title>
		<link>http://anavaldes.wordpress.com/2008/10/18/min-bok-ar-ute-nu/#comment-4</link>
		<dc:creator>NilsOla</dc:creator>
		<pubDate>Sat, 01 Nov 2008 09:21:15 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://anavaldes.wordpress.com/?p=3#comment-4</guid>
		<description>En sak jag ofta funderar på när jag läser denna
bok, är att människan är ett flockdjur. För det första
är vi djur, biologiska varelser, detta kommer vi aldrig
ifrån. Och som sådana är vi flockdjur. Det innebär att
vi vill alltid göra som alla andra, på samma sätt,
inte sticka ut från mängden. Det är därför som börsen
går upp och ner i jämna cykler. Detta är ett
psykologiskt fenomen. Nu är det ner, och då vill alla
sälja, och så gär det ännu mer ner. Sedan när det blir
tillräcklig panik så vänder det plötsligt, eftersom
några pekar på kejsarens nya kläder och säger SÅ lågt
kan den ju inte vara värderad. Och då tycker plötsligt
alla likadant och börsen kommer att siga igen med en
väldig fart.

Jag tänker på det när jag läser att dina släktingar
plötsligt blev dina värsta bödlar, dina dödsfiender i
fängelset. Jag tror det är i grunden samma
flockbeteende där. Rätt som det är skall man vara på
ett visst sätt eller tycka på ett visst sätt.

Detta flockbeteende är oerhört starkt, det har en
väldig makt över oss människor. Det är en av grunderna
i mitt personliga vapenvägrartänk.

Idag tror jag inte en sådan förändring som den i
Uruguay i din ungdomstid kan hända igen, och det tror
jag beror på internet. Det finns alldeles för mycket
kommunikation med omvärlden för att man skall kunna
ändra åsikt så snabbt, utan att reflektera över om
detta verkligen är rätt, eller om det verkligen skall
vara så. Man har så mycket mer att jämföra med nu.
(På gott och ont.)

Hoppas det i alla fall.</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>En sak jag ofta funderar på när jag läser denna<br />
bok, är att människan är ett flockdjur. För det första<br />
är vi djur, biologiska varelser, detta kommer vi aldrig<br />
ifrån. Och som sådana är vi flockdjur. Det innebär att<br />
vi vill alltid göra som alla andra, på samma sätt,<br />
inte sticka ut från mängden. Det är därför som börsen<br />
går upp och ner i jämna cykler. Detta är ett<br />
psykologiskt fenomen. Nu är det ner, och då vill alla<br />
sälja, och så gär det ännu mer ner. Sedan när det blir<br />
tillräcklig panik så vänder det plötsligt, eftersom<br />
några pekar på kejsarens nya kläder och säger SÅ lågt<br />
kan den ju inte vara värderad. Och då tycker plötsligt<br />
alla likadant och börsen kommer att siga igen med en<br />
väldig fart.</p>
<p>Jag tänker på det när jag läser att dina släktingar<br />
plötsligt blev dina värsta bödlar, dina dödsfiender i<br />
fängelset. Jag tror det är i grunden samma<br />
flockbeteende där. Rätt som det är skall man vara på<br />
ett visst sätt eller tycka på ett visst sätt.</p>
<p>Detta flockbeteende är oerhört starkt, det har en<br />
väldig makt över oss människor. Det är en av grunderna<br />
i mitt personliga vapenvägrartänk.</p>
<p>Idag tror jag inte en sådan förändring som den i<br />
Uruguay i din ungdomstid kan hända igen, och det tror<br />
jag beror på internet. Det finns alldeles för mycket<br />
kommunikation med omvärlden för att man skall kunna<br />
ändra åsikt så snabbt, utan att reflektera över om<br />
detta verkligen är rätt, eller om det verkligen skall<br />
vara så. Man har så mycket mer att jämföra med nu.<br />
(På gott och ont.)</p>
<p>Hoppas det i alla fall.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Lisa</title>
		<link>http://anavaldes.wordpress.com/2008/10/18/min-bok-ar-ute-nu/#comment-2</link>
		<dc:creator>Lisa</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 20 Oct 2008 06:12:58 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://anavaldes.wordpress.com/?p=3#comment-2</guid>
		<description>Hoppas på fler blogginlägg!</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Hoppas på fler blogginlägg!</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
