En belgisk vän promenerade med mig i Leuwen. Han frågade om det luktade kaffel Nej, det gör inte det, sade jag. Och choklad, frågade han vidare. Nej inte det heller. Och har du sett våra diamantgruvor? Nej det har jag inte. Och har du sett våra oljefält? Nej, jag tittade förvånade på honom.
Men du vet att vi belgare har den bästa chokladen i världen och att i vår stad Antwerpen finnns det tusentals boutiquer som säljer diamanter och som gör juveler med dem. Och att vi tillverkar kaffe att ypperst kvalite. Och vi har olja med.
Ingenting av detta har vi i Belgien, det har vi plundrat från Kongoi i hundratals år. Och trots att på papper Kongo är ett fritt land är det fortfarande hundratals belgiska företag som kontrollerar Kongos resurser.
Vi är inte bättre än vår galne kung Leopold som hade Kongo som sitt personligt egendom.
Boken *Kun
g
Leopolds vålnad”, skriven av Adam Hochschild, är en fasanfull skildring av den belgiska plundring av Kongo som resulterade i offentliga rikedomar för Belgien och misär och död för miljoner människor i Kongo. Kung Leopolds grymma behandling av urbefolkningen i Kongo är ett skolexempel av dubbel moral och hyckleri. En armé a v soldater ingenjörer och missionärer skulle civilisera den väldiga kontinenten, järnvägar och hamnar byggdes för att skeppa vidare till Europa diamanter elfben och människor, tobak, kaffe och kakao. Kongo plundrades systematiskt och än idag är det belgiska företag som kontrollerar det självständiga Kongos resurser.Diskussionen om huruvida Tintin, ritad av belgaren Hergé, var också ett verktyg för en rasistisk tankegång, har blommat upp i Kongo och i hela den franskspråkiga världen.
Er Tid Skall Komma 