Den 10 november 2019 fick Bolivias folkvalde president Evo Morales lämna makten och bli politisk flykting först i Mexico nu i Argentina. Många anklagade USA för att ligga bakom kuppen. De såg likheter mellan kuppen som fällde Dilma Russeff i Brasilien och alla försök att fälla Nicolas Maduro i Venezuela.
USA och Kina har länge utkämpat ett strategiskt krig i Latinamerika och kinesiska investeringar har betalat mycket av infrastrukturen i både Bolivia och Venezuela-.
Evo Morales regering fälldes av en blandning av inhemska förhållande och utländsk inblandning. Det var OAS, som samlar alla länder i Nord- och Sydamerika som hade anklagat Morales för valfusk. Morales hade ändrat den bolivianska författning för att kunna ställa upp som presidentkandidat för en fjärde period. Och det hade inte setts med blida ögon av en del av befolkningen. Det var mestadels den vita medelklassen och den stora andel mestiser som opponerade sig.
Ursprungsfolket såg däremot Evo som deras hjälte. Den första presidenten av indianskt ursprung, som hade givit indianerna värdighet.
Under Evo Morales många år vid makten upplevde Bolivia en ekonomisk boom och stora delar av folket reste sig ur fattigdomen. UNESCO deklarerade nyligen landet fritt från analfabetismen Men miraklet hade skett med hjälp av kubanska lärare och det var biståndet från Venezuela som betalade mycket av infrastrukturen som landet byggde.
I det rika Santa Cruz där landets största stad, Santa Cruz, ligger, växte missnöjet mot Evo Morales styre. Provinsen hotade med att bryta sig ur Bolivia och ta med sig soya och olja som utvinns därifrån.
I Bolivia, ett land med 36 indianska språk och där 60 procent av befolkning består av indianer av olika etniskt ursprung (aymara, kechua, guarani, osv) organiserade sig indianerna kring Morales och hans parti, MAS, som startades 1987.
Den svenske tecknaren Fabian Göranson tillbringade ett helt år i Cochabamba och skildrade i serien ”Gaskriget” hur fattiga indianerna stod upp mot de som försökte plundra Bolivia från naturgas. Det är bland annat landets stora gasfyndigheter och gruvor av litium som utländska företag vill komma åt. Det är många av dessa företag som har fått av den nya regering löfte om exploatering av de stora fyndigheterna.
Jim Larsson, som utförde uppdrag åt ABF och Olof Palme centrum, berättar om den stora engagemangen, om hur gamla indianska förvaltningsstrukturer användes idag för att förstärka det civila samhället. Kvinnor som inte talar någon spanska och som talar quechua och aymara är mycket duktiga i jordbruket. Inkariket var självständig på mat och det fanns ingen svält, staten såg till att fördela resurserna när den lokala skörden uteblev.
Det är i Cochabambas förorter som kvinnorna skapar nya broderade dukar av gamla mönster, tillverkar handväskor, sticker med garn av alpacka. Runt staden Cochabamba har det uppstått ett nav av mässor och marknader där kvinnor säljer och byter varor med andra.
Evo Morales drömde om en modern Bolivia som vilade på gamla vanor och på gamla beprövade arbetsmetoder.
Kooperativet är vanligt både i Bolivia och Peru det passar att äga mark och resurser gemensamt, det nya Bolivia vilar tryggt i gamla indianska strukturer.
Men allt riskeras att förstöras nu, säger Jim som berättar om hur den provisoriska presidenten i Bolivia, Jeanine Anez, skickar armén mot obeväpnade arbetare och bönder. Det pågår en etnisk resning i Bolivia, säger Jim Larsson som ändå tror att folket inte kommer att glömma så lätt allt som de lärde sig under Evo Morales tiotals år vid makten.
Den nya regeringen gömmer sig bakom en religiös fasad där högerkatoliker och amerikanska evangeliker arbetar samman för att få indianerna att överge sin gamla tro och få dem att acceptera kristendomen som enda religion.
Ett val har annonserats men det är knappt ett demokratiskt val, Evo Morales, som är efterlyst för brott mot författningen, kommer inte att låtas ställa upp i valet.
Belgaren Goedele Verleysen berättar från Bryssel om tiden som hon tillbringade med kvinnliga bönder i de fattigaste delarna av landet. ”Dessa kvinnor kommer att gå till döden om det behövs, det är inte Evo som de försvarar utan de ändringar och framsteg som de har fått. De har blivit självständiga och oberoende, de kommer inte att ge upp. Det är de som gick över bergen barfota för att sprida ordet, för att lära andra kvinnor att få sina röster hörda. De lärde fattiga bönder att bygga solpaneler och att odla som man odlade under Inkariket. De kommer inte att låta sig besjälas.”
Pandemin har drabbat hårt de fattigaste i Bolivia och det råder brist på läkare och på skyddskläder. Några grupper indianskor broderar munskydd i tyg och detta har skapat en blomstrande industri, i pandemins skuggor har kvinnorna hittat en nisch.
Ana Valdes