Idag blev den anarkistiska världen fattigare. Celia Milstein, född Prilleltensky, dog imorse, vid 92 år, i Cambridge, England. Cambridge var staden som hon och hennes man Cesar Milstein, kallade hem sedan femtiotalet, när han och hustrun utvandrade från Buenos Aires till England, trötta på förföljelser och trakasserier av den peronistiska diktaturen.
Det var en hel grupp briljanta unga människor som lämnade Argentina och bosatte sig i Paris och Cambridge. Jorge och Stella Peries hamnade i Paris och gjorde av sitt hem en tillflykt för många latinamerikanska flyktingar. Alla definierade sig som anarkister och levde som Kropotkin hade skrivit i Inbördeshjälp, de delade allt de hade.
Jorge blev senare chef på ett av de mest prestigefyllda laboratorier vid sjukhus Saint Louis i Paris. Han forskade om SIDA och gav arbetet till läkare som jagades i Spanien för kampen mot Franco.
Cesar Milstein tog emot Nobelpriset i medicin 1984 och åkte till Stockholm för att delta i ceremonin vid Stadshuset. Med honom fanns brodern Oscar och pappan Lazaro, en rysk anarkistisk jude som hade flytt från hemlandet Ukranien och gjort Argentina till sitt hemland.
Cesar och hustrun Celia kom till Kapsylen, i Stockholm, för att hälsa på vänner från kollektivet Comunidad del Sur. Chauffören som körde Nobelstiftelsens limousine sade att han aldrig hade kört en Nobelpristagaren till Söder, Stockholms arbetarkvarter innan den gentrifierades och blev fashionabel.
Men för Cesar betydde inte priset särskilt mycket, han och Celia delade generöst del av prissumman med vänner och kamrater.
Cesar Milstein bidrog till vetenskapen och till medicinen och hustrum Celia, själv biokemist, stödde hans forskning och tog hand om deras stora arkiv. 2002 dog Cesar som hyllades på många oiika håll. Men hustrun Celia var resolut, hans arv skulle vidare.
Filmaren Ana Fraile Milstein, barnbarn till Cesars bror Oscar, gjorde en film där Cesar Milsteins liv gestaltades och där en del av det gemensamma arbete som han gjorde med Celia visades.
Filmen, Un Fueguito, den lilla elden, som kom ut 2010, blev hyllad och prisades vid olika festivaler. Den har visats på olika universitet runt i världen, ett exempel på vad Jean Paul Sartre kallade ”en intellektuell engagé”. Cesar och Celia Milstein var solidariska och engagerade, de stödde kollektiva konstnärliga projekt och unga studenter fick ta del av deras stöd i form av ekonomiska bidrag och föreläsningar.
Celia, som dog idag i Cambridge, åkte förra året till Venedig med en ung släkting för att se filmer och konst och för att visa att livet går vidare.
Vi sörjer henne oerhört. Hon var feminist, fritänkare och intellektuell, skarp och vänlig, engagerad och entusiastisk.
Ana Valdés
Er Tid Skall Komma 